Helgen som gått

Fan helt okej vänner. Helgen alltså.
Lite B&J, men inte såååå farligt.
Idag gick jag en promenad. Det gick fint.
Nästa vecka strikt kost och promenad till jobbet varje dag.

Vi tar en smalbild på detta

Fruppe idag

Omelett med skinka och parmesanost.
Dragit ner på fettet genom att halvera mängden ost.
Kollade upp när jag får träna igen.
Om sex veckor.
Alltså typ nästa år.
Nu sitter jag här och är livrädd för att bli tjock igen.
Visst är den förjävla jobbig den där överhängade rädslan för kilon. En rädsla som alltid kommer att förfölja mig resten av mitt liv. Det svåra är egentligen inte att gå ner i vikt - det är att hålla den.
Där är jag nu. Idag har jag ångest. Hur mår ni idag?

Svullen

Okej. På grund av en operation i måndags kommer jag inte kunna träna eller direkt röra mig så mycket den närmsta tiden.
Jag kör vidare på GI men drar ner på fettet en aning. Jag hoppas det kan hjälpa mig att hålla vikten. Känner mig svullen.

Kolhydratschock

Efter en vecka med massa skitmat i samband med jobbresande kan jag återigen konstatera att jag man verkligen triggar hunger av snabba kolhydrater. Man äter och äter men blir fan aldrig mätt.
Det är inte konstigt att folk blir feta. Folk är aldrig mätta och äter och äter. Nu ska jag svulla ägg.

Biggest Looser

Jag tittar på Biggest Looser på Kanal 5.
Vad i helvete är det för jäkla program?
Alltså viktminskning är ju bra - men detta är förnedring på hög nivå.

Detta med ätande

Jag funderar lite på mitt matintag. Eller jag funderar mest på när det går fel.
I vilka sammanhang jag äter dåligt. Eller överäter.
Jag har efter en kvälls funderat och kommit på att det är i samband med att jag är uttråkad. Då äter jag.
När äter ni? Alltså i vilka sammanhang äter ni när det liksom inte är nödvändigt?

Bra Anna!

Men fan - det är onsdag och allt går fin fint med maten.
Imorgon tänkte jag träna på lunchen imorgon.
Hur går det för er?

Måndag

Mat enligt GI-modellen? YES!
Bra.
Måndagar brukar gå bra.
Tisdag går fin också. Jag känner det.
Sweet.

Novemberutmaning

Men vad fan.
Det är ju första november.
Attans.
Well. Jag försöker. Men det känns tufft.

Status i GI-paradise

My god. Jag sväller och sväller. Och därmed ångesten.
Jag hinner inte direkt träna. Eller jag vill fan inte träna på de få minuter jag har kvar efter jobb, hämtning och lämning på dagis, diskplockande, tvätthängande och jobbresande.
Hur fan gör man? Hur fan gör man?
Imorgon ska jag ställa mig på vågen. Förmodligen kommer jag att skrika rakt ut. Vråla ut i viktpanik. Jag känner mig stor och jävligt ofast i hullet.

Novemberutmaning

Denna vecka går träningsutmaningen åt helvete.
Detta på grund av jobbresa och annat skit.
Men kolla denna novemberutmaning!
Grym ju!
Och vilken duktig brutta.
Behöver du motivation - kika in!

Måndag i Kungliga Nacka

Ny vecka, nya tag.
Jajamensan.

Jag känner mig taggad. Det gör jag varje måndag. Tyvärr försvinner det till fredagen.
Well. Fem dagar av bra kost och motion är inte fy skäms. Bättre än inget.

NU KÖR VI!

Helgen gick ju inte så jävla bra

Okej.
Hela förra veckan gick så jävla bra. Mat och träning.
Helgen har inte gjort det. Jag har unnat mig ni vet.
Jag borde inte unna mig. Faktiskt.
Mina lår och röv är inte att leka med.
Hur som idag var jag hos frissan och jag tror fan inte att det finns något värre än att sitta framför spegeln och titta på sina feta lår i spegeln. Det är ju enda gången man ser hur man ser ut när man sitter. Fy fan. Ångest och en aning motivations höjande.
Jag har inte tränat tre gånger förra veckan. Bara två.
Men jag siktar på tre denna vecka.

Enligt plan

Jag följer utmaningen - gör ni?
Säg att ni gör det!
Detta blir gång nummer två för mig. Imorgon är det sista för veckan.
I helgen ska jag sitta på min onda röv och stirra in i väggen.

Tisdag

En friskus föds mina GI-vänner.
Träningsväskan är packad och jag känner mig faktiskt (kors i taket) motiverad.
Jag vill komma in i en skön träningsperiod.
Jag vill nå min målvikt som ligger ungefär tio kilo bort.
Eller det viktigaste, jag vill inte gå upp i vikt.
Men ärligt, så känns detta viktjagnde stundtals rätt jävla jobbigt. Att det aldrig slutar. Att varje tugga måste vägas och bedömmas. Att jag ständigt gör val med eftertanke. Ibland blir man trött. Men om man har turen att komma in i en manisk träningsperiod skärper jag till kosten för man vill ju inte att den svettiga träningen ska vara helt jävla onödigt.
Nu kör jag.
Jag är ju med i en utmaning.
Häng på du också.
Träna tre gånger i veckan och bli fast i hullet!

Just i detta nu

Det är just i denna sekund jag bokar in pass på SATS. För hela veckan.
Min röv växer och snart är det en jävla kontinent igen.
Skärpning för mig.
Jag har ju en utmaning att tänka på.

Okidoki

I´m in.
Are you?

Matkomfort dag 2

Kycklingklubbor, bulghur (finns av GI-tekniska skäl inte med på min tallrik), rödbetor med dragonsås. Jag gjorde lite tomatsallad till. Riktigt gott och inget vi hade lagat utan Matkomfort. Rödbetorna lirade oväntat bra med dragonsåsen.
Även idag 4 poäng av 5 möjliga. Det som drog ner det var möjligen att kycklingen var en aning smaklös. Och jag vet att rödbetor inte är så jävla GI egentligen. Men vad fan. Det är gött.

Annars har jag till fruppe ätit lite 10% yoghurt med blåbär och hallon.
Till lunch åt jag Max GI burgare utan bröd. Riktigt god!

Om ni ska testa, ange mig som referens så kanske jag vinner något fint. Typ en apa kanske.

Månadens krönika för GI Viktkoll

Fallgropparnas helvete

Anna vår nya bloggare på GI Viktkoll skriver en krönika på vår sajt var annan månad. Hon har själv kämpat med sin vikt i många år och delar gärna med sig av sina tillkortakommanden och vinster (-21 kg med GI). Vi hoppas att du ska ha mycket nöje med att läsa hennes roliga blogg, där hon driver med sig själv och hennes kamp med vikten. Mycket nöje önskar vi på GI Viktkoll. » Till Annas blogg

Efter en tids harvande i GI-djungeln kan man ju det mesta. Man vet precis hur man ska äta för att gå ner i vikt och man vet var fallgroparna finns. Jag är ganska bra på att parera fallgropar och ganska bra på att tacka nej till onödiga kolhydrater i privat miljö. Jag kan också duktigt tacka nej till supersnabba skitkolhydrater som ofta dyker upp i form av saftiga kanellängder vid trefikat i min jobbmiljö. Jag är över den fasen då jag ens tycker att det är jobbigt att säga nej. Jag äter helt enkelt inte skiten och samtidigt som jag sitter där med mitt kaffe tittar jag på de andra som vräker i sig av längdeländet och undrar i mitt stilla sinne om de har någon aning om vad som sker i deras kropp där klockan tre på eftermiddagen när de vräker i sig längden från helvetet. Antagligen vet de inte. Plötslig känner jag mig både upplyst och jäkligt nöjd att jag står emot frestelser av denna typ. På så sätt har jag vänt trefikat till en positiv egoboost istället för att sitta där och dregla som en Golden Retriever och känna svår sorg att man inte får sätta tänderna i kanellängden. Nu kan man möjligen tro att jag är en perfekt och en sådär jobbigt duktig GI-människa – men det är jag inte. Inte alltid. Jag har mina problem också. Så klart! Problem som titt som tätt uppstår när kolhydratsbomber dukas fram och jag kan inte säga nej. Jag talar om kundmöten. Kunder som bjuder på sötsaker, mackor, kakor och läbbiga vindruvor. Kunder som man inte vill trampa på tårna genom att rata deras mötestilltugg av rädsla att förlora arbetsuppdrag eller affärer. Man säger inte nej till kunden och kunden har alltid rätt även om denne kund är galet förtjust i orgier av bullar och annat som får min lilla kolhydratsfattiga GI-hjärna att gå på högvarv och hela min kropp skriker nej på olika sätt. Sätt som jag inte vill gå in på här, men ni som har ätit enligt GI-modellen under längre perioder och någon gång då och då kolhydratschockar kroppen borde känna till… Jag har inte knäckt nöten hur man väljer att inte äta under dessa kundmöten utan att vara oförskämd. Jag äter och ler. Inombords känns det inte helt hundra. Så ohundra att jag faktiskt skriver en krönika i ämnet. Detta måste stötas och nötas kan jag tycka. Detta måste upp till ytan och lösas. Jag undrar lite hur många skvalpiga kilon som går runt på vår jord som är ett direkt resultat av oförmåga att säga nej till dessa kolhydratsfester på skumma tider. Några kilo är på min kropp. Hur många är det på din? Jag inbjuder er alla att diskutera detta problematiska ämne på min GI-blogg. Ni finner den här bredvid. Varmt välkommen med dina tips och erfarenheter.